Lögin herða reglur um eignaráhald erlendra aðila utan Evrópska efnahagssvæðisins á fasteignum á Íslandi. Í stað almennrar heimildar þurfa slíkir aðilar nú sérstakt leyfi ráðherra til að eignast fasteignir, og leyfi fæst aðeins í takmörkuðum tilvikum, t.d. vegna atvinnustarfsemi eða sterkra tengsla við Ísland (s.s. vegna hjúskapar). Lögin kveða einnig á um aukið gagnsæi með því að krefjast upplýsinga um kaupverð í þinglýsingum og að stofnuð verði landeignaskrá með samræmdum upplýsingum um eignamörk og eigendur fasteigna sem verður aðgengileg almenningi rafrænt. Erlend ríki og opinberir aðilar geta ekki fengið slík leyfi.
This law tightens rules for ownership of Icelandic real estate by foreign entities from outside the European Economic Area. Instead of a general permission, such parties now need special ministerial authorization to acquire property, granted only in limited cases such as for direct business use or when individuals have strong ties to Iceland (e.g. through marriage to an Icelandic citizen). The law also increases transparency by requiring purchase prices to be disclosed in property registrations and establishing a public land registry with standardized information about property boundaries and owners, accessible online free of charge. Foreign states and public entities cannot receive such permits.